reachforthin.blogg.se/emelia

 

Får man skylla sin bristna tillit till mänskligheten på en enda människa?

Jag kan inte klippa banden till den människa som lett mig in på denna väg som så många gånger drivit mig fram till dödensvägskäl. Jag är beredd att bära skulden och skammen livet ut. Jag har kontroll nu. Från den dagen lovade jag mig själv att aldrig mer lita på en enda människa. Aldrig aldrig aldrig. Maten blev något slags bevis på att jag faktiskt fick ha kontroll över något, en övning för ingenting. Så kom Alfred, älskade lilla Alfred. Så oskyldig och fin på alla sätt. Jag kunde aldrig erkänna för mig själv de känslor som jag så starkt kände för denna pojke. Han blev min bästa vän och jag blev flickan som han aldrig fick men som ändå tog hans oskuld.

Förmodligen hade det vart annorlunda om jag gav bort det sista bandet till min barndom, men att bli bestulen på det utav någon som man så blint och naivt litat på utav hela sitt hjärta.. det finns inte ens ord. Orden tar slut och luften går ur.

I veckan sa han förlåt. Vad svarar man på det? Tack, det är ingen fara.

Det finns så mycket som vill ut, men så lite ord som räcker till. Jag förstår inte ens själv..

Samma jävla dygn. Att man kan se så lik sig själv ut men känna sig så vilsen och ensam ut.