Jag har gått ner ett kilo, redan. Faktiskt. Ändå kan jag få ångest av att det inte går fortare, jag känner mig lite smått värdelös när jag är så fet. Vill bara bort från denna kropp. Det får gärna gå liiiite fortare, dock är ett kilo super på denna lilla tiden. Va är det.. En dag sen jag började?! Allt minus är bättre än ett plus på vågen.
Nu har jag bestämt mig, en gång för alla - jag ska gå ner i vikt! Såfort som möjligt, jag skiter i vilket just nu. Jag vill bara bort bort från denna äckliga kropp. Om jag får slippa den gör jag nästan vad som helst. Jag klarar inte av att vänta och vänta på att kilona ska gå ner saaaakta, sakta bara för att vara hälsosam.. Jag vet - det är de bästa, men nej jag kan inte. Det bara går inte, J får inte ta i mig nu för att jag känner mig så groteskt äcklig. Det har gått för långt!
Startvikt: *3 kg.
Nej jag driver inte på något sät, jag väger 83 jävla kilo. Äckligt!
Imorgon ska det drickas vatten och startas med en banan till frukost, lunch blir en liten portion som är för syns skull i skolan. För dagbok nu också vilket kommer kunna hjälpa mig en del.
Denna vecka vill jag gå ner två kilo och ska kämpa på som fan för det!
Nu kör vi!! Jag har gjort detta förr.
Vafan händer? Jag drömde häromnatten att jag höll på att bli våldtagen tills jag lyckades prata mig ur det hela och insåg att människan var jävligt snygg, fruktansvärt sexig. Så vi hade sex tillslut, vilt hett sex. Sedan sa jag till J att jag skulle ut, så tog vi en cigg tillsammans. Det var bara så sjukt.
Är taggad på att ta tag i vikten nu, så sjukt taggad. Blir vågen innnan jobbet klockan två och dagboken med på tåget. Nu ska de bara gå. Sen vill jag ha tillbaka mina fina läsare som jag hade innan jag bytte blogg.
J är rubbad och jag pallar inte med detta mer.
Alltså jag vettefan vad som ska hända med min vikt eller mitt liv. Jag vantrivs inte men har mer eller mindre blivit rasist. Smått iaf. Okej inte alls.. Men vissa människor, ÅH!
By the way, har börjat skriva lite smått dagbok igen, försöker uppdatera lite sådär om mat och annat strunt. Vikten kan dra åt helvete eller något annat för jag orkar inte med den just nu. Jag går runt hungrig några delar utav dygnet och känner mig så jävla bra samtidigt som samvetet skriker att jag sviker min mamma, J och bästa.
Men vafan ska man göra? Det enda jag vet är sjukt. Att kräkas ger mig en orgasm liknande känsla i hela kroppen. Pirr i huvudet, pirr i magen, benen och välmående i bröstet blandat med tårar som sagta bråkas med att strillas ned för kinderna. Mina sertalin har glömts bort flertal gånger och egentligen skulle jag behöva börja knapra theralen tillsammans med dem. Helst av allt vill jag öka dosen till mer, dock ligger jag på 100 nu å min läkare säger att hon inte vill gå mycket högre.
Bajs! Kan inte, eller vill inte riktigt ringa till henne heller för då lär jag prata med mamma och jag kan inte säga till henne att jag mår dåligt igen..
Jag är depp, men ändå inte. JAG VET INTE!
Sitter och skriker falskt och högt till Bon Ivers Skinny love. Känslor som skvallrar om att jag börjar snurra neråt i den onda spiralen igen. Kräktes efter mat igår. J knackade på dörren och bad mig sluta, "Snart" sa jag och kände befrielsen som fyllde kroppen när skammens skapare lämande kroppen.
Jag vet fortfarande inte vad jag ska göra. Hjääääääälp. Vill inte vara tjock, vill inte vara sjuk. Men så känns det som att friskhet precis har visat sig vara just det - tjock.
Blir en burk pure med blåbärsmak och en cigg tillsammans med en kopp kaffe.
Plugget väntar.
Tack mamma och pappa för att jag fick flytta hemifrån, jag mår bra nu. Jag menar jag gillar den nya skolan och människorna där. Förlåt för att jag inte kan släppa min äs.
Funderar på hur jag ska göra med maten.. Matad till max med ångest, gått över smärtgränsen vilket gör att jag knappt känner något längre. Går ut på en PW i regnet.
Lägger till att sexfantasier is the shit! L sätter på mig hårt och ger mig orgasm efter orgasm.
Spontant så känner jag för något ävemtyr rätt snart.
Ut och fundera och återkomma med slutsaterna!
Jahapp.. Det vart knäpptyst här trots allt. Jag kan inte riktigt bestämmaa mig för vad jag vill, frisk eller sjuk? Det är ju egentligen helt sjukt att en människa kan sitta och överväga för-och nackdelar med ett friskt eller sjukt liv, hur man överhuvudtaget kan sukta det minsta lilla efter ett liv med ätstörningar.
Undrar om man någonsin kommer ifrån de där tankarna kring mat? Om man någonsin kan låta bli att stuva om i huvudet på sig, när man väl kravlat sig upp ur ätstörningarnas mörker, så fort något drastiskt händer. Stort eller litet - bara det har en stor påverkan på ditt känslomässiga inre.
Tryckte i mig två Dulcolax igår kväll, trodde att jag skulle gå sönder. Kallsvettig, yr och kvidandes ensam vaken på en kalltoalett. Vill jag verkligen tillbaka till ett liv med ångest och skam? Tjock, ful och lycklig. Vill jag verkligen vara frisk?
Jag har bestämt mig, jag vill tillbaka till detta. Ana, Mia.. Kom och ät upp mig inifrån - klös mig i bitar. Jag vill inte vara "frisk" längre. Frisk har fått innebörden fet varav att jag gått upp sedan i mars, helt galet.
Ni kommer att få lära känna mig som Evelyn. I min tidgare blogg gick jag under ett annat namn och i det verkliga livet heter jag något helt annat, men för er är jag Evelyn. Känner mig som en riktig psykopat nu..
