I'm gone
Kategori: Livets stora&små väsentliga saker
Hur kan man känna sig så ensam när man har så mycket folk som man vet bryr sig om en?
Det är alla hjärtans dag, en dag avsedd för singlar att känna sig ensamma på, men här sitter jag, sexston år, sambo och förlovad och känner mig mer eller mindre ensamt i världen.
Mitt hjärta må vara ungt men bröstet har plats för så mycket smärta ändå. Jag kommer ihåg när jag var tretton, kommer ihåg hur jag bestämde mig att ta tag i den föraktade kroppen när titeln på anorexiflickan nådde mina ögon - "Varje dag har vi en liten tävling". Jag skrev ner det, något som såg så oskyldigt ut men som var början på en väg rakt ner i helvetet. Någon frågade skämtsamt vad tävlingen var just denna dagen, jag sa inget om verkligheten och ledde iväg honom till sagornasvärld. Att inte äta är inget som plågar mig fysiskt, jag struntar att magen kurrar och knyter sig flera varv skrikandes efter föda - det gör ont, men kampen om livet är värre. Att grina sig blodsprängd för att inte kunna äta fast att man är så hungrig, att gråta för att man är rädd för sig själv.
Jag hatar mig själv för att jag fått igenom min plan som jag så länge suktat efter att göra. Hatar att jag nått målet om att gå ner de första kilona. Hatar mig för att jag fortsätter. Hatar att det är försent. Att kräkas är så jävla mycket bättre än att inte kunna äta alls. Hatar min kropp.
Att skämma bort sig själv är att köpa en liter juice för att få känna något sött på min tunga. Mina röda läppar lämnar avtryck på förpackningen, medan min mage gråter rödablodfärgade tårar för att den inte får något annat än apelsinjuice som fräter där inne. Det gör ont och jag kissar var femte minut i vad som känns som en evighet. Badrum som snurrar runt när jag drar ner mina byxor, funderar om jag ska svimma eller inte.
Vågar inte titta i spegeln, vågar inte kliva på vågen. Kläder sitter lösare i takt med att jag bara blir tjockare. Orkar inte kämpa för ingenting längre. Jag vill inte mer.
Jag är ingens, jag är min alldeles egna som ingen ägar och i mina ögon har jag inget värde alls, betyder det då att jag faktiskt är värdelös?
