reachforthin.blogg.se

Vad händer om man klipper alla band till det förflutna? Om inget jagar mig till döds längre.. vad ska då plåga mig?  Klockan är halv fyra och mitt tåg till mamma går tjugo över elva idag. Jag har stått på alla fyra på ett kallt svart kakelgolv. Naken medan min inre kyla nypt mina bröstvårtor styva. Jag vaggade fram och tillbaka för att framkalla någon slags smärta, mitt ben är blåslaget sedan helgen vilket fick det att ila behagligt illa i hela kroppen. 

Jag rökte flera cigaretter i rad klädd i lackleggins och svart spets på överkroppen. Håkan

 

 

 

 

 

 

sjöng om att vara 16 år och en plats som aldrig upplevt. Någonstans där brast det. Jag är 17 och borde vara en avlägsen ö, ingen välbesökt semesterort i stekande sol som lämnar mig klibbigt varm efter andras kroppsvätskor. Jag borde fan inte skaka tänder av vinterkyla i hjärtat. Jag äter inte längre, mitt liv börjar om på samma ställe som det gjorde för mig som trettonåring, trots det känner jag mig så fruktansvärt mätt. Spyfärdigt full. Fylla, sex, matmissbruk. Ångest, tårar, sorg och skam. Känns som  om mitt liv går efter mantrat som ekar i mitt huvud. 

Det räcker inte längre.. minnerna om skärsår och blod har länge nu vart fruset till is men nu börjar allt tina. Hopplösheten inom mig suktar efter mer, meningslösheten vill ha en känsla medan hjärtat vill se och känna på kärlekens färg. Blodrött.