Livet är upp och ner. Medan tid försvinner så undrar jag hur länge till jag överlever. Av någon anledning så känner jag mig så ensam. Bortglömd, naken, skör och utelämnad. Vad ska de bli av mig? Jag ljuger hela tiden för de har blivit alldeles för smärtsamt att prata om. Har du kräkts? Nej. Lögn. Har du ätit? Ja. Lögn. Är du hungrig? Nej. Lögn. Hur är det? Bra. Lögn.