Vaknar klockan halv nio av att J säger "E, du har försovit dig". Oh fuck it. Känner ångesten börja pulsera genom hela min kropp, skickar sms till mamma som på riktigt ringt mig 81 gånger. En arg, besviken och ledsen mamma. Så jag säger som det är. J har en stor käft och jag kräktes bort halva min hjärnkapacitet inatt. Planerar att ta mig ivägg till tolv, men somnar om och blir väckt klockan halv tolv. Ingen hjälp.. J satt och kollade på film medan han lät mig sova bort en skoldag. 

Har iaf tagit mig samman så pass att jag pluggat, sminkat mig och fått på mig kläder. Åker iväg och möter E. Klipper av mig slitna hårtoppar, önskar att jag kunde få klippa av ångesten som släpar efter bakom mig hela tiden. 

"Fan nu är jag här igen
Ångesten smyger sig på
Jag önskar att jag vore den som visste vart jag ville gå
Vad jag skulle jobba med
Vill inte gå i mina föräldrars spår
Vill inte lätta in mig i ett led
För det är viktigt hur jag mår"