reachforthin.blogg.se

Försvunna da'r och eviga nätter

Kategori: Livets stora&små väsentliga saker

Ett högljutt bråk om ett bord som inte finns när vi kommer fram. En utav oss är hungrig medan den andra förnekar hungern där inne men för ikväll ger upp allt det där för honom. En mörk januari kväll i kyla som får mina kinder att färgas isande röda. Vi borde vara lyckliga tillsammans men det var allt för länge sen nu.. för länge sen för att ens kunna komma ihåg. Jag stannar och han går. 
"Kom nu!" de sista orden jag hör innan jag vänder om mot ett annat håll. Målmedvetna steg bort mot ingenting. En hand på min axel. Jag ber honom någonstans där att snälla sluta, snälla var bara snäll igen. Efter ord som bytts står vi där i något som är krossat. Vårt förhållande är en gammal mjölkförpackningen med bäst före datum för länge sen. 
Äter sen middag i kläder som skulle dansas i egentligen. Blir sams mest för att det är bekvämt. J, jag älskar dig men det räcker inte längre. Alla ord som måste sägas stannar kvar i halsen, panik kväver dem i vilsenhet kastar vi oss i armarna om varandra. En kyss här och en kyss där. Inga kläder under en filt i soffan med mitt hjärta sovandes i mitt knä. Tårar som sakta, tyst och blygsamt rinner ner för min kind. Torkar bort dem med utsidan av handflatan, älskling du sover så djupt att jag inte ens vet ifall mina tårar som träffar din panna skulle väcka dig. 
Jag tar hand om min sju år äldre pojke, leder honom till sängen och håller om honom naken, kall. Men jag då? Älskade du, skulle du snälla kunna vända dig om och torka mina tårar ur ögonen mina? Det gör så ont inom mig att jag tror jag går sönder. Smeker dig på ryggen och känner hur mitt inre gråter blod. Inte en dag till tänker jag och reser mig upp. 
Fredagsmys med magiska piller som skapar befrielse och ångest på samma gång. Jag är för trött för att kräkas, naken på ett kallt badrumsgolv. Stirrar upp i taket, inbillar mig att om jag kollar tillräckligt länge så ser jag snart nattens svarta himmel, kanske lyser en stjärna hoppfullt där ute för mig. Skakar, skakar och skakar. Kan inte sluta. 
Reser mig ändå upp för att visa mig naken i köket när jag smygröker under fläkten. Vad spelar det egentligen längre för roll?

Kommentarer

  • Thinspo säger:

    Äsch, ibland behöver man en paus från allt. Du vet ju vart jag finns när du orkar igen :)

    2013-01-12 | 10:54:14
    Bloggadress: http://thinspo.shapemeup.se

Kommentera inlägget här: