reachforthin.blogg.se

Står ensam och övergiven utav mig själv naken på en toalett som har den där färgen utav solsken. Funderar att lägga mig intill elementet och be lampans värme försöka nå in till mitt inre. Sprid lite ljus på det där mörkret som behöver någon slags föda. Snälla? Vrider och vänder på mig, funderar, försöker tänka, ställer frågor. Nästan kvider en tyst fråga till mig själv - måste jag? Kan jag inte bara få försvinna istället? Utan svar står jag ensam kvar med ett sista alternativ. 

Böjer mig i panik fram, gräver i halsen och trycker under revbenen. Hulkar, huklar och hulkar. Minst fem timmar sen jag ätit. Vet att de är lönlöst men försöker lite hårdare. Om jag bara tar i lite till så kanske.. Till slut kommer de, en liten liten bit pasta blandat med köttfärs från lasagen som mamma lagat till mig. Förlåt mamma. Förlåt förlåt så jävla mycket förlåt. Trycker lite hårdare under revbenen. Magsyra. Gräver djupare, mer pasta. Tar i med magmusklerna samtidigt som jag söker och gräver med fingrarna frenetiskt. Helt plöstligt väller en hel kaskad upp med magsyra, mörk galla och blod. Livrädd börjar jag gråta som en idiot. Stoppar fingrarna i halsen varsamt. Fingertopparna har färgats röda utav min kropp som gråter blod. Torkar av mig på låret. Torkar mascara som rinner. 

Öppnar dörren försiktigt, springer för allt jag har in på rummet, försöker undvika min spegelbild. Men ögonen vill se och jag ser. Ser allt som inte får finnas. Ramlar ihop. Dör ännu lite till. 

 

Lägger mig i sängen med en papperskorg brevid. Jag vill spy.