"Nedrebotten, beutyshopen. Funderar att gå dit varje gång jag hatar mitt liv. Hej, snälla kan ni ändra exakt allting?!"
Vakna klockan sju, springa runt naken och göra tusen saker samtidigt. Sminka sig, plocka undan, packa de sista, prata med mamma, kolla tågtider med ångest som trycker så hårt över mitt bröst. Väntar mig att jag ska gå sönder där någonstans ensam i lägenheten. Vårt hem. Mitt hem. Där jag hade planer på att äntligen må bra igen.
Spenderar min tid naken på det svarta kalla kaklade badrums golvet. Röker flera cigaretter i rad medan jag stirrar på toalett stolen som tittar oskyldigt tillbaka. Men jag vet, vet precis vad Mia vill ha av mig. Stressen över livet blandat med den hunger som skriker inom mig kommer förr eller senare få mig att göra något
förbjudet.. Mat är min fiende. Mitt förbjudna område. Mat driver mig till vansinne, tanken på den gör mig äcklad, vetskapen att jag ens tänker på den får mig att förakta mig själv.
Det gör ont. Något så in i helvete ont någonstans där inne. Jag vill känna, jag ber denna oändliga smärta att klösa sönder mig. Nu. För jag vill inte tänka. Jag är rädd för lycka, rädd för att vara lycklig för det gör så ont att falla.. att kräla på botten i mörkret utan att kunna se känns bättre. Ligga under ytan och känna hur jag sakta blir tyngre, sjunker sakta sakta till botten, som i en film fast utan att någon sexig kille kommer och hjälper den hjälplösa flicka jag är. Ingen.mun mot mun metod. Jag kysser pojkar som borde vara män för att smutsa ner mig lite till, deras kyssar får mig dock bara att tappa andan, känna mig äcklig och bekräftad. Ingen mun mot mun metod. Inte ena en liten kyss på pannan eller smekning på kinden kan jag få. Det är liksom inte värt om man bara ska fly från en värld utan spänning genom att få vara inne i någon annan. I mig. När jag tänker efter så önskar jag att jag aldrig träffat A. Aldrig rökt min första cigarett som tolvåring. Aldrig druckit alkohol vid 13 års ålder. Jag hade aldrig aldrig krossat F's hjärta, för någonstans där utan honom gick jag sönder. Så många tårar för något kag själv gjort slut på. Fina fina F! Kanske var de mitt bland allt de som jag kom på att döva min tomhet och smärta med män. Jag är ingen hora, jag tar inte betalt. Jag ger istället glatt upp min värdighet och ungdom bit för bit. Hur kan man vara så ung men ändå så trasig?
Hjärtat kommer hem idag. Jag vill bara gråta och skrika. Jag borde ta hand om honom. Jag borde finnas där och trösta. Fast kan man inte ens ta hand om sig själv så vad leder den trösten då till..